Någon form av lättnad

Ännu en natt med att ha svårt att komma till ro, men jag bär på en trevlig känsla sen några dagar tillbaka. Min lilla mamma fyllde 65 den 12 januari, men dagen den 11 januari fick hon sitta på dödsvak hos sin bror villket ingen i familjen önskade henne. Han gick tyvärr bort denna dag oxå. Hennes 65 års dag blev inte heller som hon önskade sig, men hon valde att fira den ändå med sina barn ( vi är 4 st )barnbarn sin syster o några vänninor. Jag kunde inte närvara men jag ringde till henne & sms ade under kvällningen o allt var ganska stilla ro och nära hon var glad för folket som kom.

Men till min någon form av lättnad när min morbror dog innebar det att 3 barn blev utan sin pappa, barn som är kusiner till mej och som jag inte har haft kontakt med sen vi var barn och lekte vi bodde nämligen grannar o har lekt massor tillsammans. Vi gick i samma skolor det är bara några år imellan oss men sen när gymnasiet kommer skingras man o skaffar egna liv. O det bara faller sig så att kontakten inte finns där.

Jag gjorde iallafall något modigt, jag letade opp dom på facebook skickade ett meddelande om att jag tänkte på dom o att året inte började så bra men att jag iallafall from nu önskade allt gott i det svåra. Jag formulerade mej bättre i brevet än här men jag behöver inte lämna ut alla rader. Det var med hög puls jag tryckte på sänd men tanken i mej var god jag förväntade mej inga svar alls. Men dagen efter i min inkorg hade jag 3 brev o alla väldigt fint skrivna ett tack för tanken och orden och att det nu låg en tung stund framöver men dom såg även fram mot det ljusa, för någongång på vägen blir det lite lättare me man vet bara inte när. För alla blir det inte lättare det har jag lärt mej men man hoppas ....

Dessa 3 brev har burit mej en liten bit ovanför marken i några dagar inte för att dom svarade utan för att jag vågade möta dom och mej själv i detta jag förväntade mej inga svar men fick det. Jag bar en rädsla om att det är ju lätt att svara jamen vi har inte pratat på 100 år vad är det att bry sig nu ? för en del människor skulle kunna ha svarat så i sin ledsamhet istället för att ta till sig godheten att någon bryr sig, och kanske just för stunden tar man det inte till sig men så en dag kanske tanken kommer att vad fint av henne att tänka på mej i den stunden o kanske blir man lite xtra varm för en stund i bröstet... o man tänker en god tanke tillbaka i det tysta

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Tove Jansson